Så ont så att nästan tårar trängde fram. Jag löste det genom att ta lite tabletter och ringa och prata med Mia. Det är alltid lättare att prata med någon medan man väntar på att smärta ska dämpas.
Mia berättade om att barnen hade gapskrattat åt brevet som vi skickade för ett tag sedan. Kanske kanske kommer de några dagar i maj. SÅ skoj, roligt,härligt, underbart! Det har aldrig förr gått så här lång period utan att vi träffats. Jag hade hoppats på att kunna åka ner men inser att det inte kommer att gå den här våren.
På em kom lilla brorsdotter Katrin på besök och det piggade upp. Hon var inte fikasugen utan tog lite gamla matrester i kylskåpet. Bra med besökare som har födförstånd och säger vad de vill ha.
Nu ska jag göra ingenting!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar