På fm var Rolf och jag med mormor på begravning i Torsås kyrka. En av familjens äldsta vänner hade gått bort. Akten var vacker och stämningsfull och vackra ord vid graven. Tidigare har det alltid varit Lennart, som begravdes, som var den som alltid hade vackra ord att säga vid födelsedagar och begravningar.
Jag tycker att begravningar framkallar minnen, som man inte tänker på annars. T ex idag vid graven kom jag att tänka på att förr, för en evighet sedan alltså, innan vi hade TV hemma så samlades flera av byns ungdomar och tittade på TV hos Lennart och Britta. Själva fick de inte plats vid TV:n så de fick gå till Ragnar och Elsa i affären och titta. Programmen som vi tittade på på lördagar var t ex I skogsbrynet och Småstad. Utmaningen m fl.
Sen kom jag att tänka alla dessa gånger vi fångade kräftor i Strömbyån. Alla vuxna och barn på premiärkvällen och sen morgonen efter gick Britta med oss barn och vittjade burarna. Helgen efter var det alltid kräftskiva.
En äldre herre Herman, som alltid var iförd hatt var med och fiskade kräftor. En gång la han av någon anledning sin hatt på bron och Augusta, hans hushållerska, blev rädd och trodde, att Herman hade drunknat. Till saken hör, att ån var så grund så han hade inte drunknat om han så hade stått på huvudet. Onekligen blev jag lite full i skratt när tankarna började vandra runt och det kan väl inte vara fel att ha glada minnen?
Under flera dagar har mormor pratat om att det skulle vara syföreningsauktion i Strömsberg, byn där hon är född och uppvuxen. Jag har halvdragit på om jag var villig att följa med och skjutsa henne men så i eftermiddag så bestämde jag mig. Orkar hon så OK. Inga problem, hon blev pigg som en 19-åring. Gick ut utan ytterkläder , med kavaj och kjol och tom tyckte jag mig se lite läppstift?
Ett följe med Lucia, tärnor, stjärngossar och en liten tomte gled in i kapellet. Så söta! Verkligen små barn men de fixade det på ett charmfullt sätt. Alla hade inte hunnit lära sig texterna men var lika glada ändå.
Prästen Rune skulle hålla en kort andakt innan kommersen började men först psalmsång. Oj. oj det är högt till taket i kapellet men här kan man tala om att hela kyrkan sjunger. Jag vet inte när jag hörde något liknande! T om Rune var imponerad och kommenterade att det var både roligt att höra och sjunga med.
Kaffeservering med hembakat och mängder med lotterier, som sig bör på den här sortens tillställningar. Kaffet drack vi för övrigt i lilla salen, där mormor en gång gått i skola. Vilket hon påpekade ett tiotal gånger.
Så var det då dags för försäljning. Broderier, vävda dukar mm gör sig icke besvär bland herrarna men en burk med Hildas mandelmusslor betalar man gladeligen 150:- för. Likaså öppnar man gärna plånboken för en havrekärve.
Lotterierna då? Jo, jag vet vem som har direkt förbindelse med de högre makterna. Prästen Rune! Han vann 3 vinster! Likaså auktionsförrättaren, han sjöng högst i psalmerna och för det fick hans familj också 3 vinster.
Jag fick väl igen för att jag log på begravningen på fm för jag vann inte något.
Men det var i alla fall en nöjd gammal dam, som jag lämnade hem ikväll.
Och vinsterna vill jag väl ändå inte ha? Surt sa räven....
