Nu är klockan snart halv åtta och

då är det alldeles lagom tid för mig att ha foten i högläge och titta på Halv åtta hos mig.

Jag kan inte vinkla foten så att jag kan köra bil så i eftermiddag fick jag åka med Linda och handla mat. Färden gick till Kalmar. Vi har mataffärer i Torsås men Linda hade lite ärenden så därför blev det storköp idag.

Precis när Linda skulla stjälpa ur mig ur bilen vid mataffären sa jag: konstigt, att vi aldrig dyker på Anders eller hans familj när vi handlar. Jag handlar inte så ofta i Kalmar men Linda är där en del.
Jag linkande runt med kundvagnen som stöd och så småningom tog jag mig genom kassorna och packade ner alla inköp. Linda hann med tre affärer under tiden och vi var perfekt synkade för vi möttes precis utanför kassorna och skulle fika innan vi åkte hem. Egentligen var det inte fikat som var det viktiga utan jag var tvungen att pausa och få lite vätska för att svälja ner lite piller. Det tar på en gammal kärring att shoppa.
Hur eller om jag nu kan komma till saken så säger Linda: Jag träffade Anders. Han handlade här inne men han är nog ute nu för det var en stund sedan. Nej, han är i kassan där borta nu.
Kul att ses och inte bara träffas i datorn!


Nu ska den här Haggan fortsätta spana på matlagning i TV:n. Kanske får jag något tips på ny maträtt.

Nu kan jag andas ut!

De fruktade revisorerna i Friskis & Svettis har varit här idag!
Kul, två gamla arbetskamrater kom på förmiddagen. Jag mutade dem med lite fika sen fick de sprida ut verifikationer över hela köksbordet.
Deras respektive var också här och det blev en trevlig förmiddag.
Så då gick den här dagen också och jag glömde att jag hade ont.

Undrar ni om de godkände räkenskaperna?
Fundera vidare på det ni!

Kolla!

Aj vad det gör ont idag!

Så ont så att nästan tårar trängde fram. Jag löste det genom att ta lite tabletter och ringa och prata med Mia. Det är alltid lättare att prata med någon medan man väntar på att smärta ska dämpas.
Mia berättade om att barnen hade gapskrattat åt brevet som vi skickade för ett tag sedan. Kanske kanske kommer de några dagar i maj. SÅ skoj, roligt,härligt, underbart! Det har aldrig förr gått så här lång period utan att vi träffats. Jag hade hoppats på att kunna åka ner men inser att det inte kommer att gå den här våren.

På em kom lilla brorsdotter Katrin på besök och det piggade upp. Hon var inte fikasugen utan tog lite gamla matrester i kylskåpet. Bra med besökare som har födförstånd och säger vad de vill ha.

Nu ska jag göra ingenting!

Samma sko!

Gipset borta

- men snyggskon är kvar för inte lydde Anders min order inte.
Nej, det hade nog inte hjälpt för jag kan inte ha skor än.
Gipset är borta men svullnad är det gott om + att nu är det linda som gäller ett tag.
Inte Johans Linda utan elastisk linda.
Kryckorna skulle jag fortsätta med några veckor ytterligare och belastning till smärtgräns gäller än. Ska sanningen fram så saknar jag gipset ikväll för den där gränsen har krypit väldigt nära nu.

Sjukgymnastik börjar så småningom och ett inlägg ska tillverkas - sen får ni huka er för då kan jag börja sparkas igen. Nu kan jag bara slåss med kryckorna och så slappar jag vidare några dagar.

Tillfälligt bakslag?

Idag fungerade det inte alls att linka omkring. 15 minuter sen tog det stopp.

Vilken tur då att Erik Gottfridsson kom på besök och ville ha glass. Katten också, att jag inte hade någon! Nu verkade han lika glad ändå för han fick kålpudding istället.

Under eftermiddagen har många ringt så tiden har gått fort. Tranan har inte kommit och det är märkligt?

Är det sista dagen med snygg-skon?

Undrar vad jag kan ta på mig istället? En mjuk mjuk sko med tjock sula av gele? Det har jag ingen och det är säkert inte lämpligt men det skulle vara skönt.

Framsteg!

Observera att jag klarar att stappla fram några meter utan kryckor! Det firade jag genom att plantera några plantor i krukorna ute.
MEN - MEN, vad det var långt till komposten!!!! 30 meter enkel resa. Den promenaden kommer jag inte att prova mer medan gipset är kvar utan att använda kryckor.
Jag avbröt sysselsättningen genom att hämta kryckorna och hoppa bort till Gunnel. Det gick mycket bättre än att hålla på med plantering. Vi fikade en stund. Ja, inte Eddy förstås. Han har hittat en holländsk dragspelare på nätet så han sitter djupt försjunken och idisslar tonerna framför sin lilla laptop.
Eddy underhöll på Mariahemmet i förra veckan och fick stående applåder från pensionärerna. De var mycket nöjda och hade tom sjungit med i de gamla låtarna. Kul!

Besöken idag har varit: Jehovas vittnen först och de tänker jag inte orda så mycket om. Jag accepterar att de finns men gillar inte deras regler och förbud. Var och en får välja sin tro och leva lycklig med den.
Nästa besök - Hans & Vallan kom en stund ikväll efter att de slutat arbeta. Evert och Hans körde lite grenar och avfall och Vallan och jag skvallrade lite. Innan de åkte vidare åt vi lättlagad kvällsmat. Köpt pizza.

Morgondagen har jag inte planerat än. Kanske en hopprunda på gatan? Kanske planterna några penséer på altanen? Kanske höra om revisorerna vill komma och revidera Friskis & Svettis räkenskaper. Ah, jag vet inte men veckan efter påsk har jag väldigt välplanerad. Tandläkarbesök, läkarbesök, kolla på hjälpmedel för dementa och jobba en dag åtminstone om jag kan köra förstås.

Idag har jag /vi hängt på grannarna igen!

Eddy och Gunnel skulle ner till Trummenäs och vattna blommor och de undrade om vi ville hänga med. Så klart! Vi fick både handla, fika och äta lunch.
Jag uppmärksammade att våren är på väg. Det blev mindre och mindre med snö ju längre söderut vi kom och sen när vi kom hem så hade knoppar av julrosor stuckit fram ur rabatten.

Igår hade vi besök av Lasse och Lillemo från Öland.

Det är helt otroligt, så här mycket besök som jag har haft under de här sex veckorna har jag aldrig haft förr.
Tiden har verkligen gått fort och nästa fredag hoppas jag på att röntgen visar klartecken så att jag kan börja träna foten. Lite gymnastik lär nog behövas om hela foten ska ner i backen. Foten är väldigt vinklad nu så det lär nog kännas misstänker jag.
Akta er bara vad jag ska promenera sen för nu är det inte mycket till kondition kvar och den behöver tränas upp.

Idag belastar jag grannarna!

Observera att jag har varit och handlat idag! Evert har visserligen handlat i fem veckor men det blir lite fantasiöst, om jag får vara så elak?
Gunnel var med som vagnkörare och Eddy och Evert som lastkarlar. Själv hoppade jag omkring och gav order. Ja, jag betalade också.
Som lön bjöd jag på lunch i Bergkvara och vips blev alla så mätta och glada.

Så vänlig var jag inte mot Johan-stackaren i lördags. Han lämnade och hämtade mig hos frisören. Jag erbjöd faktiskt pizza men han hade redan mat på gång så jag får försöka komma ihåg honom en annan gång. Men så skönt att bli klippt! Det har inte varit någon större ordning på kalufsen. Märkligt! Jag som bara som bara sitter bekvämt tillbakalutad mot en kudde och stickar, kollar på tv-boxar eller fingrar på datorn. Det är väl det minsta man kan begära av en frisyr att den ska klara stillasittande?

Nu funderar ja gpå vad som gäller för nästa vecka. Jag har fått dubbla tider för röntgen och läkarundersökning. Slipper jag gipset i början eller slutet av kommande vecka? Det är frågan det?

Trots värk och stundtals missnöje så är jag nöjd ändå! Lena-stackaren, som gjort en liknande operation ligger med infektion i foten och kan int ha gips alls. Riktigt elände för det är näst intill omöjligt att inte stöta mot foten. Fråga mig, jag vet! Jag har tom lyckats spräcka gipset under tårna. Varför då? Jo, det är så skönt att sätta ner tårna lite, lite för balansens skull , när man inte har kryckorna tillgängliga. Det är visst inte meningen! Det är utsidan av foten som får belastas lite och tillsammans med kryckor men prova själva att stå med kryckor och borsta tänder- Inte så lätt, va?

Torsdag-fredag

Träningsrundorna fortsätter. Jag hoppar runt ute 1-2 ggr/dag, ibland går det bra och ibland inte men i vilket fall som helst så är det skönt med luft.
Igår em var jag hos Gunnel på födelsedagslunch. Trevligt att komma bort en stund.
Idag har jag haft besök. Erik och jag chattade på förmiddagen och inom en timma var an är med fikabröd. Inte illa, att en ung kille kör från Karlskrona, köper fikabröd och hälsar på en gammal tant, när han har en ledig dag. Det är nog för att jag är så ungdomlig?????????
Bosse från IoGT kom också på en snabbfika. En gammal och en ung kille på besök en vanlig fredag! Inte illa.
Härligt med alla besök.
Nu ligger Evert pall i dunderförkylning och jag smyger längs väggarna för att inte bli smittad. Elias och Rachel och lille Carl är också sjuka men än håller jag bacillerna stången.

Hoppat runt ute!

Idag hoppade jag runt i området Almgatan-Bangatan-Ripgatan-Banvallen-Trädgårdsgatan-
Almgatan. Inte så långt men ändå för långt! Om jag hade vänt vid Förskolan så hade det varit perfekt. Nu hann foten och benet svullna så gipset kändes för litet. Oj, oj eller aj, aj kanske är mer rätt ord!
Tur att det finns tabletter och imorgon får det bli en betydligt kortare hopprunda. Kanske bättre att gå ut två gånger per dag?

Igår måndag tröttade jag nog ut Johan?

Den stackarn skulle skjutsa mig till Apoteket för jag insåg att jag nog var tvungen att lösa ut ytterligare piller. Tanken var att det skulle bli en snabbisrunda men han fick vänta, vänta och vänta. Gå aldrig till Apoteket i Torsås på en måndag blev lärdomen!
På hemvägen körde vi runt mormor för hennes piller skulle också läggas i dosett. Johan fick bära ut hela skåpet till bilen så fixade vi det galant. Det blev en snabbis och så lovade Johan att hälsa på henne idag istället tillsammans med Carl förstås för det var det enda hon frågade om. Det verkade inte som att hon förstod att jag var utanför.

Undrar om Linda började fundera på vad Johan tagit vägen?

Kan ni tänka er att på fm var Carl här ensam en stund. Evert och han hade kuddkrig i gillestugan så det gick bra att vara handikappad barnvakt. Jag behövde bara serva med lite frukost.

Hemtjänsten har kommit till Torsås.

Det blir nog svårt att klara veckan som kommer för nu har jag blivit rejält bortskämd.
Familjen Froes-Lindström kom igår, fullastade med Kina-mat. De hade köpt med sig familjemiddag. Den familjen, som maen var beräknad åt måste varit stor för vi åt både lunch middag och har ändå mat kvar.
När man ätit så mycket blir man trött och då träder Eric och Elias in och kör rullstolsrally med mig så jag behöver inte anstränga mig med att "ratta" själv.
Henrik gick ut med pojkarna och byggde snöslott, fästning och under tiden så dammsög Rachel och jag då, vad gjorde jag?
Jodå, bekvämt tillbakalutad med stickning i händerna och slötittade på TV.
När alla var färdiga med sina sysslor så samlades allihopa i sovrummet och pratade och vilade. 4 personer i en 90-säng och jag i ensamt majestät i den andra sängen. Evert föredrog soffan.
Så är mitt behagliga liv. Tack!

Jag är omgiven av massor med snälla människor!

Igår kom en av mina före dtta chefer, Britt-Marie tillsammans med make Lars, med bullar och blommor och bjöd på eftermiddagsfika.
I kvällningen var Rolf, mellanbrodern) och jag på anhörigutbildning avs. demenssjukdomar och när jag kom hem vid 19-tiden kom lilla pigga Anita H. på kvällsbesök och jag fick två bra böcker och inte att förakta en jättetrevlig pratstund.

Den här dagen har också börjat bra.

Under över alla under - jag bakade bullar på fm. Vid lunchtid kom ett blombud med en jättefin vårbukett och 4 delikatesschokladbitar. Mums. mums!
Annika och Evert kom och hämtade oss för de skulle iväg och titta på hästprylar. Nu har jag glömt vad det hette men någon typ av sele, som används när man ska köra med vagn, släde eller kälke. Vad vet jag? Märkligt, jag som alltid vet allt?

Vi åt lunch på Möre Golfkrog. Jag tog aborre, som var smaksatt med ingefära. Oj så gott! Vi tog lite eftermiddagsfika här hemma innan de åkte vidare hem till sig.

Jätteskönt med besök och omtanke! Det är allt lite lättare att ha ont när man är omgiven av en massa vänlighet!
Tack tack!

Nu ser jag ljuset!

Jag är bra igen. Tack o lov!
Värk i foten förstås men det ska jag ha men det är helt underbart att övriga kroppen är frisk!
Solen skiner och jag är nästan lite sugen på att hoppa ut något 10-tal meter. Jag får ta flera små rundor för det där men belastning intill smärtgräns är svårt. Ibland känns det direkt och ibland kommer jag flera meter och får inte ont förrän efteråt. I vilket fall som helst så blir det inte några km-rundor utan till brevlådan är lagom tripp. Jag ska tillbaka också.
Men snart ska jag belasta grannarna med besök!

Kvällsbesök

Carl har hälsat på en stund ikväll och ätit kvällsmat. Han hade sin mamma, pappa och mormor med sig. Kul med besök en stund.

En annan "kulig" sak är att vi har fått brev från Ebba idag. Hon har jättefin handstil och skriver bra eller vad sägs om slutklämmen:

Jag ska inte gå på stor skola, för jag ska bo hos er, Baka och laga mat.

Jättebra, nu är ålderdomen tryggad!

Knyppelkurs ikväll?

Viljan finns men det går inte. Om jag ska sitta med benet rakt ut eller helst lite högre så kommer jag inte under bordet och att knyppla från sidan fungerar inte. Knyppelfröken om man får kalla henne så har redan ringt två ggr och undrat om jag behöver hjälp. Snällt. Hon är rädd att kursen har för få deltagare. Borde inte vara något problem för om alla har betalt så kan Vuxenskolan knappast lägga ner en pågående kurs. När man lyssnar på dem så verkar det som att det gäller några högre studie, som leder till proffessur minst!
Så nu vet ni när jag dränker i knypplade saker i framtiden.

Turistpiller hjälper mig och det är skönt för då kan jag knapra värktabletter och det behövs.
Idag har Johan varit här på morgonfika. Kul med lite sällskap en stund.
Nu är lunchen avklarad och jag har intagit min sköna säng men har tänkt att hålla mig vaken. Sitt/ligger som ett V i profil eller med min mage så är nog W med sanningen överensstämmande.