Idag har jag köpt ny leksak!

Dagen började med att jag fick ta långa benet före för mamma skulle till Vårdcentralen kl. 8.00. 87-åringar måste vara i god tid så 8.00 är ungefär 7.30 i den tideräkningen. Besöket där tog 2 timmar och under en hel timme höll minst 5 olika personer på att försöka ta blodprover från henne. Det gjorde rejält ont i slutet. Stackarn!
Under tiden skulle Evert och Hans åka till Kalmar för att fixa med någon, skruv, mutter, lampglas eller annat viktigt otyg. Vallan hade bromsat upp karlarna, vilket innebar att i slutänden åkte vi till stan alla fyra efter att ha förmiddagsfikat här hemma.
Jag hade egentligen inget att uträtta men gick och kollade på digitala fotoramar och vips så var jag ägare till en sådan. Så nu lär det snurra bildspel på Almgatan.
Nästa pryl som jag bara måste ha var en typ av förpackningar, som man kan förvara kläder, kuddar, täcker eller liknande i och spara 75% av utrymme genom att suga ur luften med en dammsugare.
Tänk om Willy, en av mina (våra) bästa kompisar trots rejäl åldersskillnad, hade levt idag! Vad han skulle gillat mina inköp och gissa om han hade hängt på låset till affären nästa vardag. Aldrig att jag hade fått ha de här prylarna utan att han skulle haft likadana om han inte hade skaffad dem först förstås. Det sista är nog det troligaste.
I dagarna har det gått två år sedan han dog och ja, han saknas men det är svårt att tänka på honom utan ett leende på läpparna. Vilken människa!!!!
Tänk om alla levde/uppförde sig så att de saknas på det sättet en gång när de är borta.