tisdag 31 mars 2009

Jag är nog en konstigt sammansatt person?

För ett bra tag sedan fick jag syn på ett klipp i Aftonbladet, som handlade om en ung mamma som fått hudcancer. Sedan dess har jag följt mammans blogg och blivit gripen av hennes öde. I förra veckan gav hon tillsammans med två andra kvinnor ut en bok: Livet kan inte vänta. Bokmal som jag är så beställde jag den och fick den i fredags och slukade den direkt.
Idag tänkte jag att gå in och skriva en kommentar på hennes blogg, att jag tyckte att boken var bra osv.
Då står det att hon avlidit idag! Hon var på releaseparty för en vecka sedan och har kämpat med sin blogg in i det sista. Jag blev helt tagen och tårarna började rinna.

Nu har jag varit på banken och ätit kaffe och tårta och firat av AMP på hennes sista arbetsdag. Skrattat och skrattat åt gamla minnen.

Fortfarande med glädje i sinnet ska jag nu på jympa.

Tvära kast i sinnet på en tvåtimmarsperiod, är jag onormal?
Ikväll bläddrar jag säkert genom boken igen, tittar på bilder och tycker synd om den okändas kvinnans barn, varav det ena är en handikappad 5-åring. Usch nu börjar jag igen.
Nej, nu har jag har bestämt mig, är nog inte riktigt klok.

6 kommentarer:

  1. Det är verkligen tragiskt när så unga människor dör. Jag läste hennes blogg efter ha läst det du hade skrivit och jag kan säga det tog inte lång tid för tårarna att komma.
    Måste verkligen läsa boken.

    Vi ses i påsk när jag åker neråt, du glömmer väl inte att vi ska ut o gå:)

    Kram
    Amani

    SvaraRadera
  2. Nej, Du är inte onormal.Det är som det står i psalmen:

    Sorgen och glädjen, de vandra tillsammans,
    Medgång och motgång här tätt följes åt.
    Skyar med solsken och suckar med gamman
    skiftar alltjämt på vårt jordiska stråt.
    Jorderiks gull, stoft är och mull.
    Himlen allen är av salighet full.

    Nyckfull är lyckan till väsen och tycke.
    Sorgen tar säte i konungens barm;
    Ofta ett bröst under kosteligt smycke
    Gömmer sin oro och hemliga harm.
    Alla har sitt, hårt eller blitt.
    Himlen allena är sorgerna kvitt.

    Välde och rikedom, visdom och ära,
    ungdom och hälsa i blomstrande år
    högt över andra sitt huvud kan bära,
    måste dock vissna och läggas på bår.
    Natt faller på, allt skall förgå,
    himmelens salighet ensam bestå.

    Skönaste rosor på törnbusken glöder,
    vackraste ört kan ha gift som förgör.
    Kinden kan blomstra, fast hjärtat det blöder,
    morgonens glädje om aftonen dör.
    Brusande skär, hotar oss här.
    Himlen är hamnen och tryggheten där.

    Ångest skall bytas i frid som oss gläder.
    Plåga skall vändas i hälsa och hopp,
    Armodets skrudas i rikaste kläder,
    svaghet förvandlas till kraft att stå upp.
    Ondskan skall stå, fängslad i vrå.
    Allting kan himmelen omskapa så.

    Låt då min lott och min lycka få falla,
    så som min Fader och Skapare vill.
    Avund må tömma sin giftiga galla,
    världen bedriva sitt ränkspel därtill.
    Sorgen skall dö, salighets frö
    växa till blomma på himmelens ö.

    (Thomas Kingo, dansk biskop, skrev denna psalm 1681)

    Det är en vacker psalm, tycker jag. Mycket att tänka på!

    M v h

    Anders

    SvaraRadera
  3. Amani, så klart att jag inte glömmer att vi ska ut på promenad. När kommer du ner?
    Du får gärna låna boken av mig.
    Kram
    Gerthie

    SvaraRadera
  4. Anders, du har en otrolig förmåga att hitta ord som passar i alla situationer.
    Kram
    Gerthie

    SvaraRadera
  5. Schysst att jag kan låna boken! Vi åker ner på skärtorsdagen och stannar till mån annandag påsk. Jag slår en pling på fredag så kan vi ta en promenad då el när det passar dig:)

    Vi ses!
    Amani

    SvaraRadera
  6. Amani, kul vi hörs.
    Gerthie

    SvaraRadera