torsdag 26 mars 2009

Förkylningen är på tillbakagång!

Bra det, för då kunde jag ju gå på stickcafé! Jag kunde också hälsa på och lämna in lite mat till mamma.
Idag har jag pratat med Mia i 20 minuter. Det var jätte- jättelänge sedan vi pratade så länge. Det har vi nog inte gjort sedan jul? Det är lustigt men med datorns hjälp, bloggen, mail, Messenger, Facebook och vad det nu än är så håller man kontakten på många sätt ändå. Vet saker om varandra utan att man pratat osv. Vilken skillnad mot förr!
Min moster åkte till Amerika, tja det var ju en evighet sedan förstås men om hon var cirka 20 år när hon åkte så var hon tillbaka i Sverige och hälsade på 4 ggr under sin resterande livstid. Hon hade inte ett speciellt kort liv för hon blev över 90 år. Hennes föräldrar, mina morföräldrar, hade inte telefon så ringde gjorde man inte. Jag vet inte om det överhuvudtaget gick att ringa? Så umgänget blev via brev, skrivna på tunt genomskinligt papper och skickade som flygpost. Man kunde ha vanligt papper också men då fick man inte skicka i luften utan på vatten. Ja, inte flaskpost utan med båt. Undrar varför man inte kunde ha vanligt papper när man skickade med flygplan. Blev det för tungt? Idag kan ju flera hundra människor åka med samma plan + en massa bagage.
Det var roligt med breven förstås. Ofta stod det att de bakade pie och jag undrade nog i 5-6 år vad detta var. Det lät så gott! Kan det vara därför det spelades in en film, American Pie? Bara för att jag satt i Strömby och undrade vad pie var för något?

Postsorteringen var nog ett kapitel för sig också för julbreven fick man skicka i september-oktober om de skulle hinna fram.
Det blev lång utläggning om en gammal moster men det jag ville ha sagt är att det är skönt att det går lättare att hålla kontakt idag. Jag sitter här och räknar och jag tror, att vi har sett Mia uppemot 20 gånger på 10 år. Vilken skillnad mot mina morföräldrar, som fick träffa och prata med sin dotter 2 gånger på 30 år och se sitt barnbarn 1 gång. Stackars människor. De var ju så glada för sina barnbarn. Jag brukade tom vara där på "semester". Tänk att då fick jag brev från min bror, Rolf, som saknade sin syster. Jag har breven kvar än som bevis!

Bra att tekniken har utvecklats så att det är lätt att hålla kontakt!

Idag har jag kollat på bil i en broschyr. Kryssat för en massa tillbehör och sen gick jag på stickcafé. När jag kom hem satt det en glad bilförsäljare i köket. Han gav mig en kram och tackade för affären. Men HALLÅ DÄR! Lugn nu, ta inte kryssen på allvar. Ta inget kryss på allvar!

Det enda som jag vill ha är USB-port så att jag kan koppla mp-3spelare med ljudbok till bilen. Det vill jag ha när jag kör till Linköping, Ålem, Högsby och Mönsterås.
Bilmärke och andra oväsentligheter spelar mindre roll men bra om den startar, förstås!

Det var dagens funderingar.

Till Eddie-grodan-pojken!, Hoppas att du snart blir bra från din influensa. Be mamma starta en mail åt dig så att vi kan skicka hemlig post. Kram från mormor!

7 kommentarer:

  1. Så underbart det var med dessa tunna flypostbrev. När jag var 20 år och bodde i Afrika, var det så jag kommunicerade med min familj i Sverige. På ett år tror jag att jag pratade 2 ggr med mina föräldrar i telefonen. Internet - nej! SMS - nej! Men vilken känsla att få brev. Det är fortfarande det bästa.

    SvaraRadera
  2. Tack så jättemycket för Din fina kommentar! Det värmer ska Du veta. Jag hoppas att Du får en underbar helg.
    Kramar
    Matilda

    SvaraRadera
  3. Hej hej mamma!

    eddie har email...tror han har, men jag ska fixa det om så inte är fallet. Känns som vi har träffats mer än 50 gånger!!! Men du kan ju komma hit snart så blir det 51.... bra va
    Kram från mammas kicka denna

    SvaraRadera
  4. Hallå där lillknäppo!Anmäl dig till en kurs i matte!
    Kram kram

    SvaraRadera
  5. Hon avreste den 29 september 1928 från Göteborg med destination New York.

    SvaraRadera
  6. Hur mycket pengar hade hon med sig? Syns det i din forskning?/moder G

    SvaraRadera
  7. Nä, det vet jag inte. Jag har inte hittat henne då hon anlände. Annars kan man hitta den informationen här, http://www.ellisisland.org. Men jag tror hon reste dit för sent för att vara med i deras register.

    SvaraRadera