Jag är hungrig igen

I eftermiddag har det vänt och ikväll är jag hungrig så nu är jag på benen igen. Evert har stått emot till idag men nu ligger han istället. Hoppas att han får en lindrigare variant.
Gammalmormor hade en magsjuka får några veckor sedan och jag hoppas innerligt, att hon är immun. För innan det bröt ut på Evert idag så var han och Rolf hos henne och bar bort möbler från sovrummet. Hon behöver ha sjukhussäng numera både för egen del och för hemtjänstpersonalens del.
Sedan hon fick en fraktur i bäckenet, går hon inte eller hjälper till med rörelser själv. Nu behöver hennes pyttelilla badrum anpassas lite så att det går att komma fram med "ståbrädan" till duschen. Jag vet inte vad hjälpmedlet heter men det ser ut som en segway med 4 små hjul istället för 2 stora.Ja, ja såklart att det inte är någon motor på utan personalen drar den.
Till omväxling av alla sjukdomshistorier sista månader så kan jag berätta att Mia är i Stockholm  och står utanför slottet. Hon är säkert avundsjuk för hennes väninna Tala är på tebjudning hos kronprinsessan. Imorgon ska Tala spela på konferensen "Stöttar kvinnligt ledarskap i Gulfländerna". Lunds universitet står som arrangör. Tala är en duktig företagsledare själv och driver en musikskola i Dubai med många anställda och mängder med elever.  På ntet kan man följa konserter både här och där. Hon brinner även starkt för barn/vuxna med med handikapp i form av Aspberger, Autism eller autismliknande tillstånd. Hennes dotter Sarah har genom fått ro att övervinna en liten del av alla svårigheter, som handikappet medför. Lyssna på: http://www.youtube.com/watch?gl=SE&v=zyR1T15yl58.
Det är ett 14 minuter långt inlägg, Tala talar och Sarah spelar.
Lite mer om Tala. Hon gillar svenska småkakor, Polly och pressgurka.


Glöm inte bort att på lördag är det Världsautismdagen! Låt det bli en blå dag!



Katti och Ted har förlovat sig!

Här jublar gamla faster.



Johan ringde nyss

Och då trodde jag att han skulle berätta något men han ville bara, att jag skulle baka våfflor på det 40 år gamla våffeljärnet.

Nu har jag tränat!

Vridit foten utåt, inåt. Satt ner foten på golvet med hälen före. Blev jag svettig? Nää.
Fått fot, vrist, häl och vad mätt. Vad ska de med de uppgifterna till?

Enkla saker men det är ändå en form av milstolpe. Nu är det bara 4-4,5 månad kvar till jag kan gå lite längre sträckor om jag följer det tidigare programmet. Det går trots allt ganska fort för det har redan gått två månader sedan operationen.

Blir bra när barnen rider på skogsvägar och jag följer efter till fots. Eller ska jag också börja i ridskolan så att jag slipper gå? Stackars häst!
Första frågan är förstås: hur skulle jag komma upp?

Nu har jag varit duktig????

Det började bli hög tid för att sammanställa uppgifter för fastighetstaxering så äntligen tog jag tag  blanketterna men körde fast på boyta, biyta och värdeyta.

Jag frågade Evert om vi kunde åka ner till Ragnabo (det var alltså Z:s hus det gällde) och mäta lite. Jovisst det kunde vi men så kom han på att det kunde han mäta på ritningen som fanns här. Ok då. 

Fram med linjal, broschyr, papper och penna och Evert nersjunken i soffan . Jag passade på att fixa middag under tiden. DÅ konstaterar Evert att uträkningarna är klara.

Fusk! Allt var redan uträknat på ritningen!

Så nu har jag loggat in på skatteverkets hemsida och lätt som en plätt fyllt i alla uppgifter och herr och fru Z behöver bara betala in skatten. 

Tjoho, vad lätt det går ibland!

Nu ska jag hoppa ut och se om det går lika lätt att hämta lite frisk luft.

Bläh!

Idag är jag tjurig.
För att
Det gör ont
Det blåser
Inga skor passar
De gamla inlägget är " buckliga" på fel ställe
Det är långtråkigt


När det känns så ska man väga det mot vad som är positivtw
Vad kan det då finnas för positiva saker?
Att jag kört bil igen (det är ju bra för larmet går i Ragnabo, när det är strömavbrott)
Kan hälsa på mamma - det var på tiden.
Fått tid för att göra avtryck - ett steg på vägen mot att kunna gå riktigt
Kanske kan jobba någon dag snart

Nä, nu vill jag tjura lite till för jag är otålig. Vill kanske se lite människor? Kanske ska ta och plåga Gunnel?

Snyggskon!

Lämplig festklädsel på Lars fest.

Tunn tumvante.

Det kan vara bra att ha när jag ska ut och hoppa!

Gipset är borta!

Bra, då är en milstolpe avklarad men ack oj, pust och stön, vad ont jag har nu då.
För att inte tala om rörlighet! Den är tappad någonstans på sjukhuset. Den måste vara där för jag kunde röra mig ganska bra med gips nu på sluttampen men utan, ja inga tjolahoppsteg precis.
SjukGymnastik med början i nästa vecka ska göra susen hoppas jag och till dess kan vifta på tårna och hoppas på att såren läker lite mer.

Nu kan jag sticka lite med den japanska metoden. Uppläggningen och mönster skiljer sig åt vår metod och även avslut. Alla mönster är som diagram med tecken och visar rätsidan. Är man på avigsidan får man sticka omvänt. Upplägget består av ett steg med lite vevande i luften med tråden sen två halvvarv. Lätt, va?

Hur eller hur så blev tanterna nöjda och alla fick 50g sockgarn. Tänk så roligt det är att få något gratis och att få slita och riva bland alla färger. Det var lycka det!

Oj nu ringde snickaren, snart blir spannen tillfixad och Tv-möbeln uppe. Det går fas i fas med mig själv.

Efter förra veckans artikel är man kändis!

Jag ska börja sälja autografer på garnbanderoller. Det tror alla på, eller hur?
Nej, men det var ganska kul art Barometerns reporter hittade till stickträffen. Jag är misstänksam mot telefonförsäljare så jag tok givet att den stackarn skulle sälja något, när han ringde och frågade om han fick komma och hälsa på. Tur att 25- öringen trillade ner så att jag fattade att det var på "riktigt".
Det damp ner ett mail att man uppmärksammat artikeln även i Kalmar. Sticktanterna på Ariadne skickade hälsningar.

Imorgon är det dags att fira deltagareo100 för den här terminen. Jag har bjudit in en kvinna som ska visa japansk uppläggning. Den ska vara mer elastisk än vår vanliga.
Lite finare fika och en liten present också, kanske? Tja, de som är där får se.

En riktigt stor sak händer också! Högst troligt att gipset åker all världens väg.
Sen börjar träning, träning, träning, träning och så småningom så är fotbladet i backen igen.
Tur att det inte är första gängen jag är ute för det här. Förra gången trodde jag att allt var bra när gipset kom av men de förväntningsrna har jag inte nunutan är mer realistisk.
Nu har jag många delmål istället.