Så har den eldfängda helgen nått sitt slut.

Nu trodde ni att jag varit på valborgsmässoeld/majbrasa (vilket heter det egentligen)?
Nej, jag har inte det men jag har fått ta del av vårtal ändå. Anders, Ordvitsaren den 1:e, har lagt ut sitt vårtal på bloggen. Både kul och tänkvärt!

Jag har dock eldat lite själv. Det är som bekant deklarationsdags för oss svenskar och man måste inte vänta till nästan sista dagen. Jo, om man heter Gerthie. Det skulle kunna dyka upp något nytt tips i sista minuten. Det har det aldrig gjort förr men tänk om. I år skulle man tänka på RUT och ROT men Rut hade inte varit här men det hade däremot Rot och han den fulingen hade varit här både med nya och gamla systemet så det blev lite extra papper. Hur eller hur så gick det snabbt att skicka iväg sin sanningsenliga underskrift på nätet och lika fort gick det att ringa in Everts svar och sms:a mormors. Farbror Rot skulle skickas till Västervik och dit fick han sällskap med med två deklarationer för föreningar, som jag är kassör åt.
Nu är det bara Grävsonen och utlandsdotterns deklarationer kvar men de ingår i en speciell skara och deklarerar inte än. Så klart att man måste vänta in sista dagen återigen!
Vad hade detta nu med eld att göra? Jo, varje år så lägger jag, osorterat en massa papper, besked och annat viktigt bråte, som kan tänkas behövas till deklaration eller annat i en plastkorg. När deklarationen är klar så kan jag lätt konstatera, att det mesta hade gått att kasta direkt, eftersom det kommer årsbesked, som sammanfattar året. Tänk då att jag sparar för flera stycken. Det blir en sprängfylld korg och detta överflöd av papper har jag eldat upp idag men utan vårtal men med en ganska skön känsla av att en korg blivit tom.
Nu hoppas jag att jag anmält på alla tänkbara ställen att jag inte vill ha papper utan det räcker med digitala uppgifter. Men hur blir det då? Då får jag inte njuta av städkänslan?

Fredag och lördag har jag tillsammans med mina kryckor gått fram och tillbaka till Gunnilkroka. Tänk att jag inte varit där på tre månader och under tiden har det dykt upp ett nytt hus. Jag trodde bara att det byggdes här bredvid i Valfridsbo. Jag hade tur både dagarna. Det börjar vara människor ute i trädgårdarna igen och det är perfekt för min del för då kan jag skvallra lite medan jag vilar foten. (Oj, vad folk tycker att jag har blivit social?)

Idag tog jag fram min cykel. Vet ni hur mycket man vinklar foten när man trampar? Nu vet jag och jag låter den övningen vara ett tag både för min och andra trafikanters skull.