En vecka hemma!

Tiden går fort tycker jag  här från sänghorisonten. Skönt! 

Man kan inte påstå att jag lider någon nöd. Det har kommit besök varenda dag och alla har med sig något matnyttigt och det besparar mig en hel del kraft. Igår kom Gunnel och Eddie in och sa att vi var bjudna till dem på lunch men att de använder våra lokaler. Gott som attan och trevligt sällskap. Evert och Eddie skulle sträcka ut sig lite efter maten. Inte precis stretch men sova..... Nu lyckades det inte så bra för en av dem har en förmåga att prata hela tiden och då måste musslan svara i alla fall.

Gunnel och jag läste Helene´s samhällsblogg. Efter artikeln i Kalmar läns tidning i veckan har säkert hennes besökare stigit i höjden. Här i Torsås kommer nog alla ihåg den svårt handikappade tjejen. Att hon sedan hade så hemska hemförhållanden med psykisk och fysisk misshandel kunde jag inte tro. Hennes mamma måste varit två personer i en. den ena som alltid fanns i kyrkan, sjöng i kören och skrev dikter, roade pensionärer mm och sen som ... själv hemma.

Jag och en arbetskamrat läste engelska ihop med Helene för cirka 20 år sedan. Om man hade vetat. Hade vi gjort något då? Ja, det är en fråga som jag inte vet svaret på. Som det verkar så var både kyrka, social och medmänniskor duperade så vi lär antagligen gått på samma nit.

Skönt att hon idag verkar ha det bra. Tränar på Friskis & Svettis i Linköping 10 timmar i veckan. Har fått själva landshövdingen att få upp ögonen för handikappsanpassning av träningslokaler. Stark tjej har det blivit men vilken mödosam väg dit. 

Nere i Dubai har mina barnbarn råkat ut för en svår influensa med hög feber.Tänk om vi hade varit lite närmare varandra nu. Då kunde vi spelat spel, tittat på filmer och bara myst. 

Nu ska jag hoppa vidare och klirra med stickorna en stund. Dagens enbenta promenad runt nedervåningen är avklarad, nja halva sträckan rullade jag.

 Mitt ena knä har blivit blått! Jag har inte tänkt på att jag använder det som stöd i många situationer. Det gör inte ont utan färgen beror nog mest på att blodet är konstgjort förtunnat. 

Ha en trevlig söndag!

Inte illa!

Britt-Marie och Lars kom med massor med nylagad mat igår. Strömmingen hade inte tagit sig till fiskbilen så de hade gjort en gratäng istället med torsk, räkor, crabsticks och potatismos. Mums!
Helt galet stora portioner hade de tagit till så gissa vilka som har rester till idag.
I eftermiddag har Noomi och Lena varit här. Noomi har vävt några mattor av våra 30 år gamla mattlump, som jag lämnade ner till henne före jul.
Jättefina. Fast jag kan inte ha dem på golvet än de snor i sig i min hoppfot.
Idag värker foten men det beror på mig själv. Jag försökte trappa ner morfinet igårkväll så natten blev inte så bra  och så fortsatte jag med den lägre dosen idag. Tänkte att jag skulle ha en lång nertrappningsperiod, 14 dagar eller så,  så att jag slipper de där otrevliga besvären som kommer när man slutar tvärt. Det står skrivet i stjärnorna om jag håller ut.
Jag har inte fått kallese till omgispning än men jag väntar. Jag vill ha nytt gips så att jag får belasta lite och sluta med morfin så att jag kan köra bil. Ja, ja inte än! Jag vet men mormor har ramlat och brutit handleden så det skulle vara bra att kunna hälsa på även om jag inte kan göra något. Som det är nu så går det inte. Tur att broder Rolf finns i stan och kan hälsa på henne på sjukhuset. Frågan är bara hur länge får hon stanna där och vad gör vi sen?
Ingen ide att ta ut bekymren i förskott så istället kan jag glädjas åt att imorgon är jag bjuden på namnsdagskalas hos Carl. Bra kille, han har flyttat sitt kalas hit så att jag kan vara med. Undrar om farfar kan skaffa en present eller ska jag hoppa runt bland gömmorna här?

Bara väntar

Har klarat av den omständiga duschproceduren och sitter och väntar på att Britt-Marie och Lars ska komma med föda.
De har aviserat att de kommer med nystekt strömming och potatismos. Mums fillibabba!
Så försöker jag ringa Mia men det är ett besvärligt kapitel. Hon svarar inte.

Dagarna och dagarna går och jag ligger still.

Hemkomst och födelsedsg är avklarad. Jag har massor med blommor att glädjas åt och så gav jag mig själv en knyppeldyna. Men den drar nog ett tag innan jag kan använda. Fotvärk, magvärk och illamående gör att jag håller mig mest till sängen.
Det blir lite tv, lite sticka, lite läsa, lite surfa men mest av allt sova.
Telefonen ringer ibland och då blir det långprat. Mia t ex vill bli sövd via telefon. Då vet man att man är tråkig att prata med.
Veckan som kommer har jag inte planerat så mycket för, har konstaterat att det blir i alla fall inget stickcafe' utan det får de andra ta hand om men med mina garner.
Britt-Marie kommer nog på besök och så Sarah, hon har glömt sina glasögon så jag har pant.
Erik med k kommer nog om flickvännen jobbar sent.
Hur eller så går det sakta, sakta framåt tror jag i alla fall. Svårt att se vad som döljer sig under gipset. Jag har i alla fall fått sätta på skoskavsplåster på andra foten idag. När det gör ont så vill jag ha upp foten ännu högre och i sömnen lägger jag den gipsade foten på den andra och så vaknar jag av att det svider. Tack för det, jag försöker med strumpa, handduk men inget hjälper nu ska jag se om såret kan få lite ro under plåstret.
Nu när jag inte har så mycket för mig så försöker jag upprätthålla kontakten med min kusin i Amerika. Hon är dock en upptagen kvinna, som jobbar vid det stora bolaget WB, hon skriver kontrakt med andra bolag som vill använda deras stjärnor i reklamsyfte.. T ex Harry Potter har hon  krängt i Houston den här helgen och då har hon inte tid att prata med en gammal kusin på Almgatan. Vi ska höras nästa helg istället.

Tänk vad det händer mycket på en vecka!

T ex min vecka. Kommer "frisk" till sjukhuset blir sövd, opererad
Och vaknar sjuk, planerat sjuk. Nu har det gått några dagar och idag har sista slangarna åkt. Gissa om det var skönt att duscha idag.
Under dagarna som har gått har jag somnat i de mest konstiga situationer. Jag har somnat med te i munnen, med smörgås i handen. Jag har somnat mitt i en stickning som endast består av 14 maskor. Det är olustig känsla att förstå att något blir fel men att
inte kunna påverka det.
Sen har jag tappat flera
ord men det ska rätta till sig idag när jag övergår till svagare piller. Doktorn sa igår att det är en av de mest smärtsamma ingreppen, som görs här. Då tycker jag, jamen så farligt är det inte men ont gör det och länge.
Ny ska jag träna art hoppa 3 meter till tandborsten och så tre meter tillbaka. Aka se
Jag kan planera in något mer på den utflykten.

Hälsningar från en sovande människa.

Jag sover, sover och sover. Somnar med mat i munnen. Hur kan man bli så utslagen? Morfinet kanske? Godnatt igen!

Dag 1:s beting avklarade!

Duschning, schamponering av hår, förebyggande piller, Provtagningar och nu sist en spruta att ta på egen hand. Mellan varje procedur är det mat och fika. Det är inte illa att var inlagd här. Jag har hotellkänsla. Fick inte ens göra min egen smörgås.
Jag känner igen en del av personalen så det blir lite hemkänsla också. Träffade en en tjej, som jobbar här och som jag inte sett sedan 1973. Vi var lika unga nu som då så klart! Kul möte i alla fall.
Jag ingår i en studie också så idag har jag suttit med ett frågeformulär, 6 sidor att svara på. Inte nog med det utan en sköterska tog tiden också. Mätte tiden för varje sida. Nästan som en humankapitalmätning. I studien ingår, läkarbesök, sjukgymnast mm och nästa möte är redan inbokat och sker vid 7-tiden imorgon på morgonen. Uppföljning sker fler ggr och pågår upp till två år efter operationen.
Nu sitter jag i tvrummet med personalen. Alla andra är sjuka och ligger i sina sängar.

Imorgon är det min tur att ha ont. Hu! Hu! Jag lär nog vara groggy. Vi får se om jag kan ge några livstecken från mig från sängkanten.

Idag

ska jag tvätta fönster. Lampor och stjärnor är bortplockade så det är bara att sätta igång om det inte vore för alla blommor, som är i vägen.
Kul inlägg eller hur?

Dagens..

lilla äventyr.
En kille kom och demonstrerade en städmaskin. Spännande?
Nä, bara massor med damm överallt.
Undrar vad det kommer från? Det ska jag ta och fundera på nu en stund.