Blandade känslor.

Jag är konstig för det finns ingen logik i mina känslor.
Ena stunden är jag som "vanligt" för att i nästa ögonblick åka ner i ett mörkt hål.
Det känns underligt för jag hade inte förväntat mig att bli så påverkad av mammas bortgång. Gillar inte riktigt att vara så orationell. Hon hade åldern inne och hade inte längre någon glädje av livet så det är rent egoistiska känslor jag har.
Det var bara så rofyllt och skönt att sitta där de sista dagarna att jag saknar lite av de stunderna.
Igår gick vi på musikgudtjänsten i Torsås Kyrka för att lyssna på julens sånger och psalmer.
Då började tårarna rinna innan de ens börjat spela och de gick inte att hejda. Idag var vi i Gullabo kyrka på tacksägelse och då var jag helt oberörd.
Jag känner mig som en tramsapa, om det nu finns någon sådan varelse.

Stackars familj, som jag har haft runt mig de här dagarna.

Skönt att ha dem runt sig i alla fall både barn, barnbarn och syskon.

Nu ska jag sova och imorgon är jag säkert på rätt köl igen? Positiva tankar gäller.