tisdag 4 oktober 2011

Nya vardagen har börjat så smått.

Igår arbetade jag i Högsby för första gången på flera månader. Natten innan vaknade jag redan 02.20. Det var nog så att jag var lite orolig för att lämna Evert själv, trots att jag visste att hemtjänsten skulle komma. Samtidigt kändes det märkligt att Pe-Ge inte skulle ta emot med öppna armar. Vad skulle personalen tycka om att styrelsen vill att jag ska fortsätta?
Det löste sig på det hela taget ganska bra.
Jobbet var inga som helst problem utan tvärtom. De välkomnade "detektiven" och vill att jag fortsätter komma, gärna flera gånger i veckan. Det klarar jag inte utan viker måndagar åt dem för onsdagarna är reserverade för Mönsterås samt att vi har hemtjänst just de dagarna. Jag ska inte sticka under stol med att det är skönt att komma bort lite också.
Hemma hade det gått bra, hemtjänsten hade kommit två gånger och de hade varit ute på promenad MEN de hade glömt (?) att komma med mat! Det måste jag ringa om idag för det måste vi kunna lita på att det fungerar.
Något som fungerade riktigt bra var att grannen Jörgen var och tömde släpkärran, som jag hade lastat full med ogräs och vissna perenner.
Det hade droppat in flera återbesökstider så oktober månad är fylld av aktiviteter.
Hur går det då här hemma? Det är mycket vila och sova som gäller. Prata går ganska bra men rösten är svag. Vilja finns att göra saker men orken har inte räckt till. Själv säger han att han nog fått en stor skada, för nu gillar han fisk!!
Idag blev jag dessutom riktigt överraskad för jag fick kaffe och macka på sängen! Johan kom samtidigt och han sa att det måste varit en /):(:??/ smäll, som Evert fått.
Nu åkte de två ner till Ragnabo för att trimma och klippa gräs. Evert får göra det han kan. Bullar och mat finns där så jag har ledig tid att ringa och boka om lite tider så att de passar in schemat, skälla lite på kommunen och så titta lite på dammsugaren. Sen ska jag inte göra ett enda smack, tror jag för jag har träningsvärk i hela kroppen efter allt rensande här ute.

1 kommentar:

  1. Ha ha, jäkla viken smäll det måste ha varit ;-) Pappa är säkert väldigt glad att du gör så mycket för honom och försöker visa det. Plus att det är nu du/vi kan träna in lite nya saker...
    Kramar i massor. M

    SvaraRadera