En del blir glada för lite!

Intill oss har vi ett alldeles nytt bostadsområde och i den lägenheten, som ligger närmast vårt hus bor ett par,som kommer från min hemby, Strömby.
Mannen har haft en stroke för några år sedan, är rullstolsbunden och har lite svårigheter med talet. Han hade en gård och arbetade mest med skogsbruk.
De flyttade in för en månad sedannoch Evert har pratat med dem flera gånger men jag har inte träffat på dem.
Igår gjorde jag en rabarberpaj och vanlijsås och tog med, så gick vi över gatan och bjöd in oss på kaffe. Vi fikade, pratade och de var väldigt nöjda.
Jag skulle gå en runda, försöker göra det varje dag för att få upp styrkan i foten och jag frågade om mannen med rullstolen ville följa med. Om han ville! Milde tid, så glad han blev. Evert hjälpte kvinnan att få ut trädgårdsmöblerna medan vi två rullade iväg.
Vi gick genom bostadområdena ut till Gunnilkroka och då kom mitt sällskap på att om jag lämnade honom där så hittade han inte tillbaka. Han behövde inte oroa sig. Vi gick på banvallen tillbaka och då fick han se lite skog. Så glad och så lycklig han blev över att vara i skogen. Så fint han tyckte, att allt var.
Han var som ett barn, som fått en efterlängtad leksak.
Mer behövdes inte för att göra en person glad.

Idag skulle jag göra samma runda med mamma med det stötte på patrull. Aldrig att hon ville ut idag! Men hon blev glad ändå. Jag hade köpt jordgubbar till henne och det älskar hon.

I eftermiddag var jag och hälsade på Carl och lillebror en stund och det är kul så ja, jag är också glad.