Blandade känslor.

Idag har mamma och jag varit på begravning i grannförsamlingen, Söderåkra kyrka. Det var en äldre släkting på min pappas sida som gått bort. På något sätt var det en glad begravning. Jag kan inte riktigt förklara men prästens minnestal i kyrkan var väldigt personligt och bra men han är ju "proffs". Det som imponerade mest på mig var barnbarnens avsked. Två flickor 25-30 år berättade mormorsminnen vid graven. roliga minnen! Ett annat barnbarn, som inte kunde närvara hade skickat ett jättefint brev, som lästes upp. Hon berättade för sin mormor om ett alldeles nytt barnbarnsbarn!
Så klart att börjar mina ögon rinna när alla andra blir glada! Ja, man är som man är.

Vid sockenstugan hade prästen ställt sig i dörröppningen för där kunde han fånga upp alla. Jag tror, att han alltid gör så? I alla fall på de begravningar som jag varit med på i Söderåkra. Han vill ha reda på relationerna, varför man är där osv. Egentligen ett smart sätt att lära känna folk i kommunen på. Idag ville han ha reda på var mamma kom från. Tyvärr så var hon inte riktigt"med" idag så det blev lite Goddag Yxskaft av svaren. Hon svarade att hon varit gift med en målare och på så sätt fick prästen ihop att jag är syskon med Roffe Målare. Oj, vilken lycklig präst. Nu kunde han knyta ihop den säcken.
Så talade jag om för honom att jag haft förmånen att lära känna en annan präst med samma namn. Varpå han blixtsnabbt svarar: Han är rappare.
Vadå?? Du är ganska slängd i ...också!

Anders, vad tror du han menade? Jag vet!