På söndagskvällen var det dags att få träffa den nye familjemedlemmen. Underbart! Åh, vad de luktar gott de små liven. Carl visade hur han kan köra runt i huset med sin Boby-car (?). Med jämna mellanrum ropar han att han sitter fast i leran. Så lerigt har de inte inomhus utan han bygger upp lerhögar med kuddar och lyfter upp bilen på toppen. Vad kan han fått motorn tersett från?
Måndag var det tandläkarbesök, som var dagens begivenhet! Där var jag en vecka för tidigt men det gick bra ändå. Inga hål som väl var. Nu återstår besök hos hygienisten och det ser jag inte fram emot!
Tisdag och onsdag var jag i Högsby och det var första ggr i år.
Torsdag lite trädgård på förmiddag och så hade vi lunchgäster. Johan med familj. Tomat och mozarellafylld fläskytterfile. Pikantsås till så var den snabbnchen klar. En smulpaj med björnbär så blev sötbehovet tillfredsställt.
En ABAB runda till affären och så var det dags för näst sista gången för i vår av stickcafe't.
Fredag, Arne och jag var på begravning. En av Strömbys "äldste" hade gått ur tiden. Arne höll i vanlig ordning ett litet tal vid graven och berättade lite gamla minnen. Värdigt men ändå lättsamt. Han är duktig, brodern.
Jag oroade mig för fotbeklädnaden i duggregnet. Sandalerna tar in vatten, märkligt? Funderade på att köra hem men ångrade mig och följde med till Missionskyrkans samlingslokal. Vi satt tillsammans med barndomskamrater så det blev minnesstund i dubbel bemärkelse.
Lördag åter igen trädgård på fm, frisörbesök på em och så var Arne och Carina och vi i Bjursnäs på revy. Ett trevligt upplägg i form av ett tåg som åkte från Kalmar till Torsås med stopp vid alla stationer längs vägen. Kul!
Ett par besök hos mamma har hos mamma har också hunnits med. Den här veckan har hon faktiskt varit lite piggare och kan med hjälp gå mellan sovrum och kök. Hon kan inte resa eller sätta sig själv men det är ändå små framsteg. Hon verkar inte lida och hon lever mest i det gamla men förvånar mig ibland med att ha klara stunder i nuet.
Foten då? Jo, tack det har varit för mycket! Värk är förnamnet, svullen är efternamnet men jag fick ett tillrop av en tidigare chef på Facebook. Hon tyckte, att det var bättre att vara tjock om foten än huvudet! Kanske har hon rätt men då behöver man väl inte ha så himla ont utan det räcker med att vara tjock?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar