Eddies luffarresa.

Eddie for upp som en oljad blixt vid 5.30 på onsdagsmorgonen. Ryggsäcken var packad och kartan väl genomgången. Nu var det bara tre timmar till dess att tåget skulle gå så hur skulle man fördriva tiden?

Frukost? Nja, lite väl tråkigt- det kan man äta på tåget. OK, lite då om du ska tjata mormor.

Eddie samlar in 1-kronor till parkeringen i Kalmar, kollar med morfar om han har några pengar till reskassan och lägger samlingen i en plastpåse för det stackars barnet har ingen plånbok.

7.30, nu kan vi masa oss iväg med den 7-sitsiga bilen från Ragnabo. Varför så stor bil? Nja, det var några andra som skulle ut på en tripp, som ville ha en behändigare bil.

Väl framme i Kalmar så matas det in 1-kronor för glatta livet. Hur länge ska vi vara borta? Vi har planerat den här dagen men sen får vi se vad som händer så vi lägger i pengar så det räcker till lördag morgon.

Teknikens under. SMS-biljett och telefonen kan inte läsa meddelanden. Vad gör vi då? In på Resecentrum och ber dem skriva ut informationen och sen in på Pressbyrån för att köpa en engelsk tidning och en bulle och lite dricka.

Tåget står på plats och dörrarna är öppna. Det är gott om tid men Eddie vill se sin stol. Vilken lycka! Det är ett bord också så här laddas det upp saker. Lika bra at fika med en gång. Inte behöver tåget gå för att man ska äta? Kartan är framme igen. Vilken runda ska vi gå när vi kommer fram? Oj, nu går tåget! Kolla, en massa hus! Nu är vi i skogen! Det stannar! Är vi framme? Vad stannar vi då för? Nu stannar det igen! Nu fikar vi lite. Lite musik i hörlurarna och så är det tyst en stund. Kartan åker upp och ner ur väskan.

Inte utan att mormor blir orolig. Förväntningarna på dagen är höga. Oj, det kanske inte räcker till för den här resvane lille herren? Forts. följer.