Skärtorsdagen

Tidigt på morgonen skjutsade jag ner Evert till bryggbygget och därefter träffade jag en elektriker på husbygget. Jag var före honom på jobbet!
Vi fick inte fram någon lösning på plats så killen följde med mig hem stället. Till sovrummet! Det låter något men det handlade om att mäta avstånd från ljuspunkt till säng.  De vill sälja någon sorts infälld belysning men jag får inte ihop det. Ljuset hamnar fel och yes, vi är överens. Det fungerar inte att läsa med den typen av belysning. VSB, som man sa i skolan, när man rabblat geometriska satser. Eller lite vanvördigt: vilket sabla besvär. Nåväl, problemet förs vidare till byggmöte i nästa vecka så det blir nog bra med det.
Nästa punkt var litet puts på de gyllene lockarna.
 Så dags för att fixa till påskfika till byggjobbarna och lunch till Evert och Hans.
 Minna röjde lite medan jag handlade.
Lite tvätt och strykning fixade jag till och sen tog jag mig i kragen och ringde till Torsten. Vi pratade nog i trekvart. Väldigt skiftande samtalsämnen må jag säga. Han kan verkligen prata om många ämnen på en gång. Vi pratade om Eivor, om mamma och om Roger, som så olyckligt har fått amputera båda benen efter att gått på en mina i kriget. Varför ska man kriga?  Hur Torsten sedan kom in på EU, vet jag inte men det höll han nästan ett föredrag om. Får se om hans utsagor kommer att slå in.
 Amani tittade in in på eftermiddagen och vi tog en sväng till fots i naturen.

 Trots att det är en hel del att fixa och dona med så går tankarna till Alma och hennes onda knä. Hoppas att läkaren i Stockholm hittar på något bra idag. Nu har hon haft ont länge nog! När man bara är 11 år ska man inte behöva ha det så här utan då ska livet mest leka.

Sen fattar jag inte vad det är för 5 personer i Ryssland, som läser den här nonsensbloggen, samma med de från Nya Zeeland?


GLAD PÅSK!